Sandsjön har, precis som på så många andra ställen, väldigt mycket vatten just nu. I det öppna flödet sam fyra knipor omkring och gjorde utfall mot varandra, kanske för att en av hanarna kom förnära den andres hona?
I det mer sumpiga vattnet i norra delen klafsade sångsvanar och kanadagäss omkring tillsynes oberörda av iskylan. Flocken kajor lyfte skränande från träden så jag stod en stund och tittade om det kanske var en större rovfågel över oss i den friska vinden. Nej de bytte nog bara träd. En trana kom på låg höjd med sitt trumpetande som ett välkomnande vårtecken och jag tänker att den gick kanske ner över Mörteleks ängar. Bäst som jag vandrade tillbaka sträckade 25 kanadagäss och 8 sångsvanar i östlig riktning.
En rovfågel cirklade över ängarna men på avståndet, den grå himlen och motljus kunde jag inte bedöma vilken. Strax efter hörde jag ormvråkens lite vemodiga rop och nummer två seglade över mig och försvann bort till den andra. En dubbeltrast flög över med sitt knarrande läte och landade i en gammal ek, lite tidigt kanske men den är en av alla opportunister som vill vara först på plats för bästa reviret.
Längs vägen hemåt visslade tofs-, svart-, blåmes, talgoxar och nötväckor och i ett granbestånd längs banvallen var det ett väldigt liv från korsnäbbar. Kan det vara så att den mindre korsnäbben fått ut sin kull redan?
Jag tänker att om ett par veckor skall jag göra ett nytt besök för jag tror att det kommer bli en fin skådarvår på platsen. Den brukar hysa många vadare av olika slag när vattnet drar sig tillbaka och marken blir lagom gyttjig för dem. Mitt tips till er är att göra detsamma för tofsvipornas och enkelbeckasinernas spel är speciellt och något vi inte upplever här i Uppvidinge så ofta.
