Korsnäbbs-vår: Man skulle kunna förledas till att tro att det var en massa hantverkare ute i skogen. Små kvistar knäcktes. Tallkottar dunsade i marken. Arbetet genomfördes lugnt, metodiskt och tystlåtet. Styrkan var överlag röd, men även någon grågulgrön individ skymtade.
2014 tillhör den större korsnäbben. I bästa fall brukar jag se arten vid upp till en handfull tillfällen per år, ibland inte alls. Nu hör det till saken att jag tillhör den kategori av fågelskådare som gett upp alla försök att spika arten enbart på lätet. De gånger jag haft misstankar om större korsnäbb har det minst lika ofta suttit mindre korsnäbb och kalast på tallkottar.
Men 2014 tycks exceptionellt. Alla födosökande korsnäbbar som jag upptäckt har ätit frön från tallkottar. I Växjö kommun har jag inte haft tillfälle att se så många, en flock i Kråketorp, sjungande fåglar i Gåtahult, Ormesberga och Växjös Domfällerör; samtliga typiska mindre korsnäbbar med litet huvud, välmarkerad panna och klen näbb. I Uppvidinge och Lessebo kommuner däremot har uppskattningsvis nio av tio sittande fåglar varit större korsnäbb.
Vid nästan varje utflykt har jag kunnat njuta av de fenomenalt vackra fåglarna med jättenäbb, stort huvud och inte så lite papegoja över sig. Antar att det är förekomsten av fröbärande tallkottar som är förklaringen bakom festen. En ynnest är det i alla fall att få njuta av de fantastiskt vackra och alltför sällan skådade fåglarna som bland annat visat sig vid Breda fly, Vägershult, Singelstorps fly, Långåsen, Holmasjön, Bockaskruv, Lilla Vårgöl och Våraskruv. Att fåglarna dessutom är förbluffande orädda och sällan verkar ha särskilt bråttom, gör ju saken knappast sämre.