Solen värmer min näsa och fågelsången ökar för varje dag. Sedan en tid tillbaka förser sig en flock bergfinkar och grönsiskor på vad fågelbordet har att bjuda och nu har även bofinkarna anlänt.
Denna morgon var sju koltrastar till frukosten och hannen som har sitt vinterrevir här har gett upp försöken att försvara det. Tre ekorrar brukar samsas och två av dem tror jag faktiskt är ett par. Men så här års är mitt heta tips att inte bara vara ute på dagen och lyssna efter fåglar. Vid tio-tiden på kvällen gick jag ut en sväng på verandan. En magnifik stjärnhimmel var inte det enda som mötte mig. Från tre håll ropade kattugglor. Eller tja, ropade. Det var en tjej som lockade och två killar som troligen talade om för varandra att de inte var önskvärda i närheten. Honans "klävitt" flyttade sig så hon var högst troligt intresserad av de två kombatanterna. Också deras mer ovanliga xylofonläte hördes (påminner om en pärlugglas popo:ande). Som närmast satt hon i en stor frötall 30 meter från mig. Sedan blev allt tyst en stund och då hörde jag prasslet från det håll där fågelmatningen är. Jag lyssnade en stund och hade mina misstankar, nu när solens strålar visar sig är grävlingen avslöjad. Den har bökat i det tjocka lagret av solrosfrön efter alla goda maskar som döljs där :)