Lördag 11 april kommer jag nog för egen del komma ihåg som årets roligaste skådardag när det är dags att summera 2015. Natten i Uppvidinge var vindstilla, stjärnklar och upplyst av en så generös måne att jag vid flera tillfällen vände mig om för att kontrollera att det trots allt inte var någon avlägsen bil med påslagna hellysen som närmade sig.
Det gjorde det inte. Jag var själv på den lilla skogsvägen och satte mig med en fura som ryggstöd. Pärlugglan ropade taktfast po-po-po och genom natten strömmade lockläten och rop från storspov, skrattmås, taltrast och sugande rödvingar.Även åkergrodans bubblande hördes liksom det dova knarrandet från vanlig groda. Strax efter fyra tyckte jag mig plötsligt höra både knäppande och brak. Smög mig närmre ljudet, ner i en sänka och upp på en ny höjd; jodå, det var en tjädertupps mörka silhuett högt uppe i en frötall. När sparvugglan började vissla in gryningen tillsammans med trastsång och rödhakar flög tjädern. Jag följde sakta riktningen och kom till en ny höjd. Nedanför brakade två tjädertuppar igång med vinande vingslag, bullriga brak, råmande och champagnekorks-ploppar. Smög ifrån striden och mötte snart allt starkare dagsljus i sällskap av orrkutter, ropande tranor och spelande skogssnäppor som flög runt och jagade varandra. Flera sjungande järnsparvar signalerade också att våren tagit ytterligare några steg i rätt riktning. Stenknäck, korsnäbbar och en surrande gråsiska fanns där också liksom trummande större hackspett och gröngölingens vansinnesskratt. När klockan närmat sig åtta på morgonen lyfte två brungrå skogshöns nära vägen. Fåglarna höll sig kvar i partiet och avslöjade genom typiska burr, burr under de korta flygturerna att det rörde sig om ett av traktens järppar. Tuppen började snart att vissla sin nålvassa och lätt uppåtgående strof. Försökte locka till mig fågeln genom min pipa, och hade den duellerande på bara några meters avstånd. Fortsatte därefter promenaden till ropande räv och nötskrika som härmade duvhök, en tjäderhöna lyfte i vägkanten och orrtuppen fortsatte att bubbla på. Vid en glänta lyste blåsippor till sjungande gransångare – såg fågeln hoppa runt i en vildapel innan den återgick till sin evighetsramsa av småpratande sillt, salt, sillt. På förmiddagen vaknade mindre hackspettarna till liv i takt med stigande temperaturer som också lockade fram citronfjärilar och mindre flickfjärilar