På några försvinnande få platser finns fortfarande skog som helt och hållet lever upp till namnet som en stark och frisk organism vibrerande av liv på alla nivåer, från markskikt, mossor och lavar till översta krona och kvist. Promenerade in gryningen genom en sådan i Uppvidinge. Rödhaken och taltrasten hade redan signalerat början på en gryning som alltjämt var dold för alla mina sinnen.
Bland gammelgranar och storvuxna tallar skrek och kacklade duvhöksparet som besatta genom dunklet. Några nötskrikor försökte försiktigt ge sig in i lätesrepertoaren samtidigt som hökparet slungade sig fram och tillbaka genom skogen i allt vildare skrin. I bakgrunden pågick tjäderspelet; tuppar som knäppte, kluckade, sisade och rök ihop under vingbrak och brölande.
Genom dimman hördes också orrkutter, dubbeltrast och ett fint och högt läte som det tog någon minut innan jag fattade vad det var. Men till slut upptäckte jag sparvugglehonan bara någon meter ovanför mitt huvud. Viskningarna fortsatte i sällskap av ytterligare en fågel som lät ungefär som det vanliga revirlätet, fast liksom lite dovare och burkigare. Kanske förvarnade ritualen parning, kanske överlämning av byte.
Bortom sjungande korsnäbbar och trädkrypare väntade så det jag väntat på hela morgonen. Till slut fann jag järptuppen, kanske bara tio meter bort, tryckande på marken tätt intill en trädstam. Till en början sprang han runt i reviret med stjärten uppfälld som på en stridsinställd tjäder. Så småningom började det ihärdiga visslandet. Efter en kvart dök även honan upp och glidflög förbi mig några gånger med vingarna bakåtböjda som på en bumerang. Just som jag gjorde mig redo att lämna platsen, ljöd nötkråkans hesa stämma.
Kom så småningom ner mot sjökanten. Lommen ropade och en gammal havsörn dök in mot den täta skogen med en fisk i klorna. Kanske hade den bo där någonstans? En sak är i alla fall säker: Miljöer och upplevelser som dessa är ur ett allmänmänskligt perspektiv alldeles för värdefulla för att slösas bort som sågverksvirke eller pappersmassa.
/Mikael Persson