Höstpromenad i skogsmark en stilla söndag när gula löv faller är väldigt vilsamt. Med ett par sköna kängor som inte släpper genom fukten gör det inget att marken är både lerig och full med vattenpölar.

Jag hade som brukligt är en papperspåse i fickan, en sådan där som man plockar ägg i lösvikt i. De tycker jag är jättebra för då finns alltid möjligheten att om det står någon svamp längs min väg så kommer de lätt med hem. Allt som jag gick längs den gamla landsvägen hörde jag en mängd småprat från tall och gran. Stod och lyssnade en stund men mesarnas sociala läten är svåra. Så småningom kom de längre ner i sitt födosökande och även flygande över vägen. Satte sig i buskar och låga grenar för att hitta alla små flugor och andra godsaker som gömmer sig bland barren. Kaxiga talltitor, blåmesar, talgoxar och till min glädje även tofsmes. Det är inte så ofta jag ser dem längre men när de väl är i närheten avslöjar deras speciella tjatter dem. Och visst var det så även denna gång och jag kunde inte låta bli att le där jag stod när denna lilla tuffa mes hoppade omkring, helt obekymrad av mig, med sin huvudplym uppspärrad som huvudbonaden på en indian.

 

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar