En fördel med ett högt hus är att jag kan sitta i vindsfönstret med kamera utan att störa allt liv kring fågelmatningen. Och kanske blir jag lite tjatig om 'mina' stenknäckar och ekorrar men jag kan inte låta bli smile

Ekorrarna är fortsatt framme och skiftar nu till sommarpäls. En av dem är fortsatt väldigt grå och därför har hon (?) fått namnet "Lilla Grå".

Kvick och vig förser hon sig, spelar ingen roll om hon är upp och ner, kilar runt i träden, hoppar mellan grenar eller gömmer godsaker när hon inte orkar äta mer. En brun något större tycker hon inte om, då blir det livat här med upprörda svansar och ilsnabba ruscher runt trädstammarna. Allt för att undvika slagsmål och bett i svansen!

Stenknäckarna är i mitt tycke oerhört vackra. De är också intressanta att studera. När de är på väg till maten landar de högt i träden för att sedan sakta förflytta sig nedåt. De kommunicerar mycket med varandra. Väl nere på mark eller vid fågelbordet sitter det kvar minst en i träden och vakar. Minsta larmljud och de andra lyfter. När de är mätta flyger de upp igen och sitter i solen och putsar sig och ser allmänt nöjda ut. De håller sig i omgivningen och jag hoppas såklart på häckning. Det vore fantastiskt att få se ungar så håll tummarna!

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar