I går kväll var jag ute på min tredje ugglerunda denna vår. Halvmånens sken gjorde att det varken blev ljust eller mörkt utan så där lagom trolskt vackert. Det som i billyktans sken blev ett väsen som rörde sig visade sig vara en spretig tall och trollgubben som stod lutande och spejade vid vägkanten blev en enbuske. Utöver dessa möten fortsatte ugglorna att gäcka mig denna vår. Efter drygt fyra timmars lyssnande igår lyckades jag äntligen få höra både katt- och pärluggla. Utöver en sparvuggla i mitten av mars är dessa tre de enda ugglor jag hört under de dryga tretton timmar jag varit ute och lyssnat i nordvästra delarna av Uppvidingeskogarna.

  

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar