Egentligen är det ganska fantastiskt att man kan ta bussen till vildmarken om epitetet tillåts i dessa dagar då all natur i södra Sverige är mer eller mindre påverkad. Gjorde så idag, klev av vid järnvägsgatan i Lenhovda, traskade österut och stod inom en halvtimme på Singelstorps myrplan och lyssnade på en orrtupp som lite lojt sjöng upp inför den kommande säsongen samtidigt som dimman lyfte och också bar med sig långa flöjtande räckor från en koltrast - vidunderligt vackert! Hade under morgonen också förmånen att sällskap med ett par större korsnäbb vid Singelstorps fly; få svenska fåglar har i mitt tycke så  märkliga proportioner med näbb lika hög som lång, tjurnacke och ugglehuvud. Att de dessutom är charmiga, färgstarka och obekymrat orädda gör dem till en av mina favoriter. Kollade säkert på dem i 30 minuter på blott några meters avstånd. Fortsatte promenaden nedför Långåsen som måste tillhöra Uppvidinges mest spännande naturobjekt - känns som att vandra längs en knivsegg, dessutom kantad av riktigt mäktiga gammeltallar. Även här ett par större korsnäbb, nu i sällskap av tre par mindre korsnäbb. Dessutom flera sjungande talltitor, tofsmes och gärdsmyg liksom ropande spillkråka. På tillbaka vägen hamlade det mest om tjäder och spillning på flera platser innan så två hönor lyfter från marken i närheten av Oxhagsflyet. Väl tillbaka i Lenhovda ropade gröngölingen, medan en ensam sidensvans och en liten flock gråsiskor förgäves försökte påminna mig om att det trots allt bara är februari.

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar