Är du fågelskådare i Uppvidinge gäller det verkligen nu att ta tillfället i akt. Små skogsvägar som i vanliga fall är okörbara vid den här tiden på året är nu torra och i bra skick. Spännande skogsvägar väster om Horshaga, som sedan några år legat på önskelistan för en ugglerunda, blev i kväll verklighet.

De första stoppen innehöll skönsjungande taltrastar, rödhakar och bofinkar. Någon enstaka dubbeltrast och koltrast kunde också höras. Snart börjar solen gå ner bakom träden och vid ett stopp långt in i skogen vid en öde stuga är det nu i skymningsdags bara taltrasten och rödhaken som gör mig sällskap. Plötsligt, på ganska långt håll, hörs kvällens första uggla. En sparvuggla sitter och visslar och samtidigt passerar kvällens första morkulla rakt över mig. Jag fortsätter och efter någon km hörs åter en sparvuggla. Jag har nu kommit till en vändplan inte långt från NV hörnet av Horshaga fly och vänder tillbaka i det alltmer tilltagande mörkret. Plötsligt kommer en morkulla och slår sig ner framför bilen i ljuskäglan och jag kan i kikaren tydligt se alla färgnyanser i fjäderdräkten. I samma område som den andra sparvugglan hördes stannar jag nu åter. I samband med att mörkret nu fallit har i stället en pärluggla tagit över och låter höra sitt mystiska och ödesmättade läte, som små blåsande stötar. Under den sista timmens avlyssnande utefter vägarna får jag njuta av ytterligare två pärlugglor. Avslutningsvis sitter en kattuggla vid golfbanan i Klavreström och hoar för fullt. Lite frusen i de yttre extremiteterna men varm inombords återvänder jag hem.

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar