I Vitthults urskog. En tjäderhöna fryste på den lilla skogsvägen, orrtuppen fanns på plats och spelade bubblande från Träholmasjöns tuvor och uppe i en av de högsta granarna satt sparvugglan väl synlig och visslade; just då startade nattpasset, trumpetande tranor och sångsvansar mot blåsvart stjärnhimmel och åkergrodor i dovt knarrande från kärrmarkernas våtdrag. Plötsligt hördes den första pärlugglan hetsigt och lite hest pumpande po-po-po med målbrottssprucken röst, medan rival nummer två ropade mer mjukt och melankoliskt från andra sidan myren. Efter en stunds härmande satt den ena ugglan bara några meter från oss. Kunde plocka in det lilla trollet i tubkikaren. Fågeln tog i och skalv med hela kroppen då den ropade mot en natt som bjöd på ytterligare fem ropande pärlugglor i Uppvidingeskogarna. Livskvalitet säger vi och tackar och bugar för den mäktiga upplevelsen.

  • Inga kommentarer hittades
Lägg till kommentar