Veckans fågel

Fiskgjuse

fiskgjuse
Snart är det dags att åka till Afrika

free joomla extensions

Försäljning

  • barbro1.jpg
  • barbro2.jpg
  • barbro3.jpg
  • tygmarken.png

Årsmötet hölls detta året i Sävsjöströms Folkets Hus. Ett litet reportage från mötet och några bilder följer här nedan.

Överraskande många medlemmar infann sig till mötet. Ordförande Göran Carlsson och sekreterare Rolf Lilja lotsade de c:a 25 medlemmarna igenom mötet. Verksamhetsberättelsen innehöll en imponerande lista på olika aktiviteter som denna lilla förening genomfört under året. Medlemsavgiften fastställdes till 60 kr per år. I övrigt var det omval på samtliga poster.

Efter årsmötet bjöds på kaffe med fralla och liten fastlagsbulle. Årets föredrag hölls av Göran Carlsson. Han har intresserat sig för det historiska perspektivet om fåglar och vad man trodde om dessa. Den förste som började beskriva fåglarna i Sverige med deras utseende och egenskaper var Olof Rudbeck den yngre. Han påbörjade en bok om fåglar redan år 1693. Man sköt en fågel, ritade av den i naturlig storlek och arkiverade ritningen. Boken blev aldrig utgiven men utkom mycket senare år 1985. Fåglarna hade också många olika provinsiella namn. "Alika" till exempel var ett annat namn på kajan. "Full som en alika" finns nu kvar som ett uttryck och härstammar från att man doppade en brödbit i brännvin och gav till kajan som sedan vinglade runt berusad. Gråsparven eller gråspinken som den också kallades var en illa sedd fågel som åt upp säden för bonden. Den kunde ta sig in på sädesmagasinet och äta säden som boden behövde till mat och utsäde. För att avliva dessa fåglar gick bonden och drängrana in på magasinet när det var mörkt ute. En lykta hölls upp och sedan bankade drängarna i väggarna för att skrämma upp sparvarna. Sparvarna som gömt sig i säden flög då upp mot ljuset och kunde slås ihjäl vid lyktan. I början av 1900-talet var det mycket gott om orre och tjäder. Jakten på dessa fåglar var ett viktigt tillskott i befolkningens matförsörjning och också ett uppskattat nöje. Om det blev stark kyla och snö kunde orren gräva ner sig i snön för att överleva. Man tillverkade en slags håv med större öglor. Sedan sökte man efter svackor i snötäcket där lite snö smält bort och placerade håven över denna svacka. Orren blev skrämd och flög upp och fastnade i håven. Göran berättade om många andra sedvänjor och altenativa namn på fåglar.